Eftersom tiden har varit så knapp så har bloggen gått miste om ett viktigt inlägg. Tänkte skriva lite om hur det har gått med min gestaltning och vad som hände under mitt sista handledarmöte.
Min idé om schackspelet finns kvar i dagsläget men jag arbetade om själva grundtanken med den efter förra handledningen. Först tänkte jag att jag skulle gestalta hegemonibegreppet genom att bygga egna schackpjäser. De vita pjäserna med mycket makt skulle få vara stora staplar och de svarta pjäserna utan makt skulle få mindre staplar. På varje stapel skulle jag ha ett namn för att påminna betraktaren om att det är människor i vårt samhälle det handlar om.
På handledningen kom vi dock fram till att denna metod var helt fel för mitt syfte. Att bevara schackspelets enkla regler var något jag ville göra eftersom alla kan relatera till dessa på ett eller annat sätt. Om man skall behålla reglerna spelar det ingen roll om man manipulerar med pjäsernas storlek. En stor vit dam måste förhålla sig till samma regler som en svart liten dam. Alltså har den lilla damen lika stor makt som den stora, vilket gick helt emot det jag ville säga med gestaltningen.
Hegemoni handlar ju om att samhället idag är ojämt och att svagare grupper trängs bort av starkare grupper. Det är detta ojämlika förhållande som jag vill gestalta på något sätt.
För att göra detta behövde jag en ny idé. Att experimentera med olika ojämna uppställningar på schackbrädet kändes som en bra idé. Vad händer när det svarta laget bara har bönder i sitt lag och det vita bara har kungar och drottningar? Vad händer om det vita lagets springare kan röra sig fritt på spelplanen, medan de svarta är bunda till sina rutor? Vad händer om det vita laget står uppställt på en vanlig plan planhalva och det svarta laget får kämpa i uppförsbacke? Eftersom vi är bekanta med schackspelets regler så ser vi genast att något är på tok när man börjar fiffla med pjäserna. Detta tror jag sätter igång tanken hos betraktaren, vilket är min mening. Jag vill att man skall tänka över sin egen roll i spelet och i samhället när man ser på mitt verk.
Här är bilderna:
Trots att det har varit väldigt stressigt känns det som jag i denna gestaltning tillåtit mig att omarbeta mina tankar många fler gånger än i tidigare arbeten. Det har varit både frustrerande och lärorikt. Till slut hittar man svaret på sina frågor och det känns häftigt.
Imorgon blir det utställning! Skall bli kul och se hur det har gått för de andra i gruppen.
Ses!